Äntligen semester!
Shuggie Bain av Douglas Stuart.
Två veckor ledigt, följt av två veckor jobb, följt av två veckor ledigt.
Hur det börjar?
En halvtimme innan jag ska gå från jobbet börjar meddelanden droppa in med förfrågningar om saker att fixa innan jag går. Jag lyckas ändå komma iväg när det var tänkt, för jag lyckas slänga i någon extraväxel jag inte visste att jag hade.
När jag kommer hem säger jag till Arvsmassorna:
-"Hur vill ni fira att jag har semester nu?"
Pyret:
-"Jag har ingen lust att fira, jag vill ha potatisbullar till middag."
Hon ville inte gå och köpa glass, hon ville inte köpa pizza, hon ville inte titta på film. Hon spenderade kvällen med att spela spel på mobilen.
Polarn ville gå och köpa glass och pizza, men åt sedan nästan inget och var mest irriterad på att hon inte hittade de legobitar hon letade efter.
Jag åt kebab och glass och tittade på en barnfilm som Polarn ville se men inte tittade på.
Båda arvsmassorna blev sura när jag uppmanade dem att ta hand om deras hamstrar, de där som de längtade ihjäl sig för att få. Pyret blev sur en gång till när jag sa att översvämningen var en bra påminnelse om att golvet inte är en gigantisk förvaringsbox, med hänvisning till den klädhög som samlats under skrivbordet.
På tal om översvämning har jag inte hört något mer från hyresvärden. Det innebär att jag ska storstäda imorgon. Men det ligger väl i linje med övrig "semester" som kommer ägnas åt att laga mat, servera mat, diska (för hand), föreslå saker Arvsmassorna inte vill göra och inte få göra en enda pryl jag själv vill göra. Fick den absurda tanken att hinna läsa den här:
Den har stått på min lista av böcker jag vill läsa ett bra tag och imorse stod den i bokskåpet, jag blev så lycklig. Den kommer jag så klart inte få öppna ens en gång.
För att sammanfatta:
Jag har haft semester i 7 timmar och jag vill redan tillbaka till jobbet, även fast det har tagit knäcken på mig under våren.
Kommentarer