Fortsätt till huvudinnehåll

Anti.

Den enda tanken som farit runt i mitt huvud idag är: Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Just som jag ska vara social med nya och gamla klasskamrater, och ta in all information om kurserna.
Och det drar ju igång direkt, med lektioner, med frågor, med information om uppgifter, med lärande.
Och jag orkar inte.
Jag förstår inte vad de säger, jag förstår inte vad de vill.
Jag tittar bara på klockan och vill gå hem.
Jag vill kura ihop mig under täcket och bara slippa vara ett tag.
Men det går inte.
Och just ikväll ska jag dessutom ha en kvällskurs i matte.
Jag orkar inte.
Jag vill inte vara med just nu.
Jag vill sjukskriva mig, ligga i sängen dygnet runt, och bara gråta och äta glass.
För jag orkar inte.
Etiketter:

Kommentarer

Anonym sa…
Du måste faktiskt inte vara fantastisk dygnets alla timmar vännen. Grina så att hjärtat spricker, strunta i måsten och bara sörj det barn som inte blev under detta försök, när du sörjt färdigt kanske du orkar se mot horisonten och hitta hoppet igen, för det finns där än!Kram/ Å
18 januari 2012 kl. 23:14
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.
Skicka en kommentar
Läs mer

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde
Skicka en kommentar
Läs mer

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la
Skicka en kommentar
Läs mer