Fortsätt till huvudinnehåll

Anti.

Den enda tanken som farit runt i mitt huvud idag är: Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
Just som jag ska vara social med nya och gamla klasskamrater, och ta in all information om kurserna.
Och det drar ju igång direkt, med lektioner, med frågor, med information om uppgifter, med lärande.
Och jag orkar inte.
Jag förstår inte vad de säger, jag förstår inte vad de vill.
Jag tittar bara på klockan och vill gå hem.
Jag vill kura ihop mig under täcket och bara slippa vara ett tag.
Men det går inte.
Och just ikväll ska jag dessutom ha en kvällskurs i matte.
Jag orkar inte.
Jag vill inte vara med just nu.
Jag vill sjukskriva mig, ligga i sängen dygnet runt, och bara gråta och äta glass.
För jag orkar inte.

Kommentarer

Anonym sa…
Du måste faktiskt inte vara fantastisk dygnets alla timmar vännen. Grina så att hjärtat spricker, strunta i måsten och bara sörj det barn som inte blev under detta försök, när du sörjt färdigt kanske du orkar se mot horisonten och hitta hoppet igen, för det finns där än!Kram/ Å

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän