Fortsätt till huvudinnehåll

Evighetsmaskin.

Jag har en ledig vecka innan skolan drar igång.
Jättelyxigt, jag vet.
Jag hade inga planer, trodde jag, tills jag vaknade imorse, då hade jag tydligen gjort en hel lista i sömnen.
Vilket jag gjorde om till en riktig lista, som bara växer, för jag kom på flera saker medan jag tränade.
När jag skulle klä på mig så började jag plötsligt rensa garderoben, och det stod inte ens på listan.
De som tror eller tycker att jag ständigt rensar garderoben, tror och tycker helt rätt.
Min garderob är som en evighetsmaskin.
Det är en naturlig följd av att använda kläder som en hobby, jag köper löjligt billigt, använder, tröttnar, och skänker vidare.
Vilket låter så onödigt, men är helt jämförbart med playstationspel, stickning, broderier, eller målning, i kostnad och nödvändighet.
Om jag nu måste försvara denna hobby, i konsumtionshetsen.
Fast nu tog det lite stopp kände jag, det kommer nog bli en minskning i kläd-hobby-området ett tag, jag har så det räcker.
Typ.
Skäms.

Halvvägs igenom kränga på/slita av/lägga i fina högar så tog jag en paus, och tog en fika med fina Å.
Vi snillen spekulerar, skrattar, får lite sorg i hjärtat, oroar oss, gör upp planer för att få våra karlar att bli som dom borde, och dricker lite kaffe.

Medan jag fortsätter att fixa och dona funderar jag på hur det inte kan dimpa ner något erbjudande om att bli (om inte enväldig härskare) super-duper-mega-organisatören.
Att min talang går förlorad är en skam för samhället, för ingen kan mäta sig i ordning och ständiga projekt som jag.
I alla fall när det gäller att faktiskt genomföra de projekt jag planerar.
Mycket märkligt.

Nu ger jag mig på nummer 4 på min lista.
För jag är inte bara organiserad, utan också rasande effektiv.
Eller kanske bara vansinnigt rastlös.
Och lite knasig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän