Fortsätt till huvudinnehåll

Belöning.

Jag sliter mitt hår och grämer mig över allt skolarbete.
Det kommer gå bra.
I slutändan.
Men i början, medan man ska komma in i de nya ämnena, och lista ut hur mycket tid som ska läggas var.
Aaaarrrrgggghhhhh.
När man inte är på topp från början är det lätt att känna sig överväldigad.
Men.
Nu hägrar en oas, en belöning för allt hårt arbete, en station att tanka den energi som saknas, en vilostund för ömma hjärtan.
En resa till solen är bokad.
En vecka med all inclusive.
Jag dreglar bara jag tänker på det.
Kommer det lösa alla problem?
Nope.
Kommer det göra mig till en ny människa?
Nope.
Kommer det göra mig lite mer avslappnad och ge mig ett leende på läpparna?
You bet!
Jag känner mig ofantligt lyckligt lottad som har möjligheten att fly från en tung vardag på det sättet, det är lyxigt för en vuxenstudent, väldigt lyxigt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän