Fortsätt till huvudinnehåll

En bra dag.

Något de där "Lyxfällan"-människorna inte förstår, är att en bra och härlig dag inte behöver kosta skjortan, eller handla om lyx.
Ta idag:
Jag vaknar av mig själv, tidigt, och tänker att man kanske skulle träna en sväng på morgonen.
Sen tänker jag att det är, trots minusgraderna som vi är så ovana vid den här vintern, riktigt fint väder ute, kanske borde man ta en frisk powerwalk istället för att svettas på crosstrainern.
Självklart måste jag då väcka maken och "fråga" om han vill följa med, det vill han själklart inte, för utomhusträning är roligare om man är två.
Så iväg gick vi, med rosiga kinder.
När vi flåsat och svettats tillräckligt länge drog vi in på affären och köpte nybakat bröd, apelsinjuice och pålägg, och gick hem och åt en lååååång frukost.
En mellanlandning med ekonomisk veckohandling på City Gross, kanske inte det roligaste, men det gör resten av veckan så himla lätt, när alla middagar finns i kylen.
Dagen avslutades hos svärföräldrarna, där svärmor bjöd på stans bästa thaikäk, som gjorde oss galet mätta i magen, och kommer göra oss galet mätta i magen imorgon med, för vi fick självklart en doggybag med oss hem.
Så; träning, god och lång frukost, planering för att slippa kommande veckans middagsångest, och gratis toppklass-käk hos svärföräldrarna.
Receptet på en bra dag.
Det behöver inte vara svårare än så.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde