Fortsätt till huvudinnehåll

Shopping-rage.

Alla har väl hört talas om "road-rage"?
Jag får "shopping-rage".
Först, när jag ska kolla rea-kläder i en affär och blir ständigt knuffad, och bort-stressad av en anställd. Bruden ska flytta/omorganisera/trycka ihop, reakläder, vilket betyder att hon ritch-ratchar galgarna fram och tillbaka i en rasande fart, och drar ihop en hög och snabbt rusar till nästa ställning för att trycka in dem där.
Medan hon gör detta i en fart som skulle göra en studsboll långsam och trög i jämförelse, svischar hon fram mellan ställningarna och knuffar på kunder som står i hennes väg.
Oavsett ställning man ställer sig och bläddrar i, så är hon snart där och rycker undan hälften av plaggen, eller kommer farande och trycker in kläder just där man står.
Den lilla vännen måste självklart göra sitt jobb, men hon kanske borde visa hänsyn till kunderna, som gör att hon har ett jobb.
Sen blir jag irriterad på hur de begär att man ska betala 5 kronor för att använda toaletterna i köpcentret, utan att använda de kronorna till att hålla rent och fräscht på toaletterna.
I övrigt blir jag ständigt irriterad på hur folk knuffas, stannar mitt i vägen, står i dörröppningar, ställer barnvagnar vid kassorna så att de blockerar för alla andra, tränger sig före, hostar utan att hålla för munnen, och, och, och... Aaaaarggghhh.
Fast lite fika, lite fynd, och en lugn make vid min sida, så blir det ändå en trevlig dag.

Så jag åkte hem, och skulle boka biobiljetter, vilket jag försökte göra på mobilen.
Gör inte det om ni inte måste.
Jädrans vad krångligt med så liten touchscreen.
Nu ska vi åka iväg och ge mig mat, det brukar göra mig på bättre humör, och sen se "The darkest hour".
Vi har ju biogodis liksom.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.