Fortsätt till huvudinnehåll

Ingenting än.

Jag har fortfarande mensvärk hela tiden, men ingen mens.
Om den ska komma, så ska den dyka upp på tisdag.
Om den inte kommer för tidigt, vilket har hänt.
Så jag vet ingenting, jag kan inte gissa, jag vet inte vad jag ska tänka, jag vet inte hur jag ska tolka kroppen, jag vet inte vad jag vet.
Jag hoppas, och tänker att det kanske betyder något bra, all denna mensvärk.
Jag slängs ner i förtvivlan och tänker att kan den inte bara dra igång istället för att håna sådär, när den så uppenbart tänker komma.
Varje toalettbesök är som att hoppa bungyjump; jag håller andan, mår illa av spänningen, får hjärtklappning, för att pusta ut och nästan tuppa av av lättnad när ingen blödning har börjat, för att sen tänka att det spelar ju ingen roll, det betyder ju inte att den inte kommer, fast senare.
Jag håller på att bli helt galen.
I natt kunde jag inte ens sova, istället låg jag i soffan och glodde på dålig tv.
Herrejisses vad dålig tv det är mellan 2 och 5 på natten!
Inte ens dålig tv på det sättet att man somnar för att det är så dåligt, utan bara dåligt.
Annars hade det ju varit rätt praktiskt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.