Fortsätt till huvudinnehåll

Idiotiskt.

Jag förstår att det här med planering inte är allas bästa sida.
Jag förstår att kommunikation kan vara svårt.
Jag förstår att KOMVUX har lite B- stämpel, och varför.
Jag är också medveten om att jag inte har världens bästa tålamod just nu.
Men.
I informationen från KOMVUX får man veta att man får information om vilken kurslitteratur som ska användas, av läraren, vid första kurstillfället.
De puschar också rätt hårt på rådet att beställa böcker på nätet, för där är det mycket billigare.
Förra terminen ställde det till med problem, för lärarna räknade med att vi fått information om vilka böcker vi skulle ha i förväg, av KOMVUX, och ville därför att vi skulle ha böcker inom en vecka.
Alltså är alternativet beställa på nätet kört, för det kommer inte några böcker på mindre än en vecka.
Det har hänt mig EN gång.
Lätt bitter kontaktade jag ansvarig på KOMVUX inför denna termin, och förklarade detta problem, och fick till svar att det inte gick att ha lista på kurslitteratur i förväg, för den listan uppdaterades inte. Men lärare skulle vara informerade, och hon skulle påminna.

Av de 5 lärare jag har denna termin kräver 3 böcker inom en vecka.

Alltså ska jag nu iväg och spendera för många kronor på böcker i den enda bokhandeln som -förhoppningsvis- har de böcker jag ska spendera för många kronor på.

Ska det vara så förbannat svårt för två skolor att kommunicera med varandra?

Kommentarer

Anonym sa…
Hmmm, tycker jag hört detta förut...Jag har kommit fram till att man inte kan be om saker, man måste klampa in och tala om för folk vad de SKA göra, då går chansen att de gör just detta upp, folk i allmänhet verkar ha tappat förmågan till att tänka själva, mycket märkligt är det. Lycka till med eländet, hoppas du möter mer inspirerande lärare denna termin! Stora kramar/Å

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän