Fortsätt till huvudinnehåll

Ett steg fram, och hundra tillbaks.

Jag sitter och glor i Aftonbladet medan jag äter, och ramlar över en artikel som får mig att sätta maten i halsen.
Läs om du törs.
Precis som journalisten Björn Solfors skriver om när han läste boken bakom artikeln, så får jag lite svårt att andas.
Jag har liksom en föreställning om att någon som har blivit professor, som till och med har blivit dubbelprofessor, borde vara hyfsat intelligent.
Tydligen inte.
Om man dessutom har uppnått en respektabel ålder, borde man dessutom ha samlat på sig lite vett, lite förnuft, lite erfarenhet.
Men nä, man kan vara kvar på stenåldern, totalt opåverkad av sin omgivning.
Och sprida uttalanden som är baserade på en väldigt lös vetenskaplig grund.
Fast vill man hitta något positivt med såna knasiga damer som professor Annica Dahlström, så är det väl att med sina uttalanden så förmedlar hon att en vuxen kvinna, som saknar fullständig gymnasieutbildning, som jag, kan vara smartare och mer empatisk än en dubbelprofessor.
Det är ju en rätt skön känsla.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän