Fortsätt till huvudinnehåll

Dolly och andra.

Ledig tid sitter jag och glor på tv.
Det är en underskattad hobby, och jag är inte för fin för att erkänna att jag gillar dumburken.
Antingen får man möjlighet att sätta den något överaktiva klumpen i knoppen på paus, lära sig något nytt, eller så kan man skratta och gråta åt härliga filmer och dokumentärer.
Som idag, av en slump hamnade jag framför "Jag är min egen Dolly Parton."
Den finns på SVT play också.
Vill man se charm, pondus, livsöden, och lyssna på Dolly-låtar så är det ett utmärkt tidsfördriv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän