Dålig ursäkt.

Innan fika med vitamin C gick jag in på second hand.
Jag hade ett tydligt syfte: linnen.
Efter att ha hittat fina, sköna, och bekväma pyjamasbyxor på rea behövde jag överdelar.
Jag vill ha linnen, men helst i mjukt, skönt, lite glansigt material, inte vanligt t-shirt material, det knölar bara till sig och hamnar under armhålan efter en natts vridande.
Jag har kollat in kedjorna, utan resultat, men tänkte att på second hand skulle lyckan vara större.
Men bara det; linnen, ingenting annat.
Eller hur!?
Vad är det för fel på mig!?
Förutom det uppenbara, lite knäppa, sådär.
Jag kan inte gå in på en second hand utan att handla, alltid hittar jag något kul, fint, roligt, annorlunda och billigt.
Nu hittade jag två linnen som passade perfekt att sussa i, och som matchade pyjamasbyxorna, för 25 kronor. För båda.
Men gick därifrån med två kjolar, en klänning och en kofta också.
Jag borde inte gå ut obevakad.
I alla fall inte med en plånbok.