Fortsätt till huvudinnehåll

Komplex.

Jag tittar på "Sveriges mästerkock".
Jag funderar på samma sak som jag funderar på när jag ser alla "Svensson lagar mat program", som "Halv 8 hos mig", exempelvis.
Lagar alla utom jag såna där fräcka saker?
Det svängs ihop balsamico-bla-bla, med rotfrukts-jadi-jadi, med fisksort-jag-aldrig-hört-talas-om, eller typisk fransk, italiensk, tysk specialitet.
Jag känner mig hyfsat i underläge.
Jag som ändå skyr halvfabrikat och gör mat från grunden, och gärna provar nya konstigheter som jag råkar hitta i någon blaska.
Nåväl.
Å andra sidan så kan man just i "Sveriges mästerkock" skratta gott åt att så många har tittat på alla kändiskockar på tv, och nu tittar med stora ögon in i kameran och säger att de är med för att de vill bli kock.
He-he-he.
De vill de inte alls.
De vill bli kändiskockar.
Annars skulle de söka till en skola och gå en utbildning.
Eller åtminstone förstå skillnaden mellan att laga mat hemma åt familj och vänner, och att arbeta som kock i ett kök på en resturang.
Inte samma sak.
Fast så är det väl med många yrken, att folk har någon halvdimmig, rosa fantasi om hur det skulle vara att jobba med just det yrket, istället för att hitta de verkliga fördelarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.