Fortsätt till huvudinnehåll

Bokus pokus.

Jaha.
Precis nu tog mitt tålamod slut.
Den där boken jag beställde från Bokus är fortfarande inte skickad.
Boken som skulle ha skickats inom 3-6 vardagar.
Idag är det dag 11.
Boken på 448 sidor som jag ska hinna läsa för att skriva en uppsats på engelska om 10 dagar.
Boken som med tur (haha) kommer på tisdag eller onsdag.
Tack Bokus.
Speciellt tack för förklaringen att eftersom att ni beställde från leverantörer så kan ni inte påskynda ärendet.
För att vaddå? Ni har inte ett telefonnummer till dom? Ni kan inte säga "Hallå, ni skulle ha skickat den här boken till oss för flera dagar sen, nu sitter vår kund i skiten, skynda, skynda."
Oförmåga att ge lite service stör mer än förseningar.
Och jo, jag vet att leveranstiden bara är ungefärlig. Men när det blir dubbelt så lång tid!?
Förbövelen!
Nu skulle jag vilja säga så här:
Visst, jag som kund kanske är en piss i Nilen, men jag köper rätt mycket böcker, och har tänkt plugga länge till, och kursböcker kostar mucho. Så blä på er, nu tar jag mina kronor någon annanstans.
Skulle jag vilja säga.
Men jag hade samma problem med leveranstid hos Adlibris.
Och ska jag köpa böckerna in real life så måste jag handla på Akademibokhandeln som är detsamma som Bokus, fast flera kronor dyrare.
Vilket säkert är anledningen till ointresset från deras håll.
Men nästa gång blir det ändå Adlibris, för även om leveransen också tog tid, så var kundtjänst väldigt trevliga och hjälpsamma.
Det vinner man på.
Men mitt blodtryck är den ständiga förloraren.

Kommentarer

Hej.

Jag vill börja med att säga att det är väldigt tråkigt att din leverans är försenad. Det är även väldigt tragiskt att läsa om det svar du fått vid kontakt med vår kundservice.

Vill du vänligen mejla mig på alexandra.nedstam@bokus.com så jag kan hjälpa dig att lösa detta på bästa möjliga sätt.

Bästa hälsningar,
Alexandra Nedstam
www.bokus.com

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...