Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsoptimister?

När jag nu är inne på min fjärde termin som vuxenstuderande så är tålamodet nära nog slut.
Vuxna människor.
Lektioner börjar ju vid ett bestämt klockslag, surprise. Eller jo, det är en överraskning för många.
Det är drop-in i upp emot en timme.
Långt efter att några av oss elever har ledsnat så har en av lärarna fått nog och meddelar att från och med nästa vecka så gäller ungdomsreglerna: kommer man sent så kommer man inte in.
Uj uj, vad de som alltid kommer för sent tog åt sig.
För att de missade lektionen skadade väl bara dom?
Lärarens försök att förklara att en föreläsning som blir avbruten 10 gånger inte blir så bra, landade inte.
Inte heller förklaringen att de som kommer sent och missar förklaringar, och därför använder den dyrbara tiden vi har till att fråga om det som precis förklarats, gick inte heller hem.
Jag gjorde då jämförelsen att plugga med CSN är som att arbeta, när jag såg att läraren höll på att bli uppäten levande. På ett arbete får man inte lön om man kommer en timme sent varje dag.
Då blev svaret att det var därför de pluggade, de hade inte tid att arbeta.
Allas skattepengar som ger dem studiebidrag säger tack för informationen, och inser att de aldrig kommer fatta.
Dessutom, från och med nästa vecka kommer de antingen få så mycket frånvaro att de blir avstängda, eller så kommer de på något magiskt sätt plötsligt hitta förmågan att komma i tid.
För det är märkligt hur alla kommer i tid till de lektioner där läraren från början har sagt till att tiden gäller, sen stängs dörren.
Vuxna människor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.