Fortsätt till huvudinnehåll

Hjärnspöke.

Varje gång jag hostar upp härliga slemklumpar, så där ansträngt att man tror att man ska kräkas, så hör jag Hollywoodfrun Gunilla Persson i mitt huvud.
Det där klippet som vi alla har kollat in vid det här laget, där hon talar om för sin dotter att det är Jesus som ser till att hon kräks upp slemmet i halsen.
Som om det inte är vidrigt nog att hosta upp de där klumparna.
Jag kommer drömma mardrömmar om tanten.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän