Fortsätt till huvudinnehåll

Meningslöst.

Det här godisbegäret som kommer tillsammans med världskriget i min mage, vad fyller det för funktion?
Jag är för öm, svullen och trött för att släpa mig ut hela långa vägen (säkert hela 500 meter, lovar) till affären där saker med mycket socker finns.
Och ja, jag har redan kollat alla skåp i köket för att se om någon möjligtvis hade glömt en bit choklad någonstans. (Vem det nu skulle vara? Katten?)
Så nu är jag inte bara mörbultad, jag är jävulusiskt sockertossigt tjurig också.
Vad ska det vara bra för?
Kaffe utan något sött till, vem har hört något så dumt?
Vilken kväll av pina det här blev.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän