Fortsätt till huvudinnehåll

Sova.

Det har ju varit lite si och så med sömnen.
Lätt att märka på att man blir rätt korkad.
Jag tycker ju att det borde vara som så att om jag nu har sovit så jädrans lite, och framförallt en aning splttrat, så skulle jag vara skittrött, och sova som en klubbad säl.
Så fiffigt fungerar inte jag.
Istället så är jag inställd på att numer klara mig på ett par timmars sömn lite sisådär, och därför anser min fina konstruktion till kropp att en fem eller sex timmar på en natt är åt helsike i överskott.
Vi är inte helt överens.
Jag tycker att den lurar sig själv, för jag känner ju (framförallt på det där med att känna sig korkad då) att lite mer av sömn vore en bra ide' ett tag framöver.
Kan ju vara bra att få huvudet att börja hänga med när man ska ha prov snart, eller hänga med i hetsiga debatter om moral, på engelska.
Så vi bråkar en aning, kroppen och jag, jag säger att jag känner mig vidrigt trött, den ska prompt hålla sig vaken.
Vi får väl se vem som vinner till kvällen.
Om jag skulle förlora så har jag sett att jag kan kasta alla tankar på vad som är moraliskt rätt eller fel åt sidan, och glo på "Pretty woman" tills kroppen börjar hålla med mig.
Det skulle vara nostalgi det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.