Fortsätt till huvudinnehåll

Ny omgång.

Då är det dags för de där jävulusiska stickorna igen.
Jag ska slå om snart.
Det kan ju också vara en anledning till det trevliga humöret.
Nästa vecka ska det alltså bli en ny insättning.
Om jag känner att jag orkar.
Vilket jag inte gör, och säkert aldrig kommer göra, men jag tuffar på uppför backen ändå.
Jag tänker att brukar dom inte säga att en definition på galenskap är att göra samma sak gång på gång, men förvänta sig ett annat resultat?
Fast, jag har alltid vetat att jag är rätt galen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän