Jag undrar var det där med service har tagit vägen?
Visst finns det kvar, man stöter på det ibland, och det är ju trevligt.
Så trevligt att man faktiskt höjer på ögonbrynen, förvånas, och blir alldeles varm inombords.
Men i hög utsträckning handlar service idag om tvång, tydligen.
Service ger man när man måste, när människor ringer tidningen och en reporter ringer upp, då hjälper man till.
När det startas kampanjer på Facebook då ska ärenden ses över.
Eller när man skriver arga inlägg på en blogg, då hör man av sig; det går från "Vi kan ingenting göra" till "Hur kan vi hjälpa till"
Ska inte service ges till personer när de själva hör av sig?
Måste allmänhet och press blandas in?
Det är ju inte service, då reduceras vi till någon slags terrorbalans där man alltid ska hota med att skriva om saken offentligt för att få hjälp.
Det var inte för att hota som jag skrev ett argt inlägg, det var inte för att få kompensation.
Jag skrev för att servicen inte fungerade, vilket gjorde mig besviken och irriterad.
Att nu få veta att de hade kontaktat leverantören och påmint om beställningen, vilket de gjorde elva dagar efter att de hade beställt boken, boken som de har sagt ska levereras efter 3-6 dagar, gör ju ingen skillnad.
Jag har fortfarande ingen bok.
De har fortfarande problem med sitt system.
Servicen fungerar fortfarande lätt haltande, även om jag nu fick hjälp att annullera min order, vilket jag gjorde, för jag har varit och köpt en annan bok. I en bokhandel.
Och jag fick kompensation, i form av rabatt vid nästa köp. Så jag får kompensation för allt strul om jag handlar av dem igen...
Men jag hade inte fått någon hjälp eller kompensation om jag inte hade skrivit offentligt att jag inte fick någon hjälp.
Terrorbalans.
Sen gick jag ut för att handla, och träffade på kassörskan gäääääsp vad jag är butter och otrevlig.
Allvarligt.
Jag undrar var det där med service tog vägen?
Visst finns det kvar, man stöter på det ibland, och det är ju trevligt.
Så trevligt att man faktiskt höjer på ögonbrynen, förvånas, och blir alldeles varm inombords.
Men i hög utsträckning handlar service idag om tvång, tydligen.
Service ger man när man måste, när människor ringer tidningen och en reporter ringer upp, då hjälper man till.
När det startas kampanjer på Facebook då ska ärenden ses över.
Eller när man skriver arga inlägg på en blogg, då hör man av sig; det går från "Vi kan ingenting göra" till "Hur kan vi hjälpa till"
Ska inte service ges till personer när de själva hör av sig?
Måste allmänhet och press blandas in?
Det är ju inte service, då reduceras vi till någon slags terrorbalans där man alltid ska hota med att skriva om saken offentligt för att få hjälp.
Det var inte för att hota som jag skrev ett argt inlägg, det var inte för att få kompensation.
Jag skrev för att servicen inte fungerade, vilket gjorde mig besviken och irriterad.
Att nu få veta att de hade kontaktat leverantören och påmint om beställningen, vilket de gjorde elva dagar efter att de hade beställt boken, boken som de har sagt ska levereras efter 3-6 dagar, gör ju ingen skillnad.
Jag har fortfarande ingen bok.
De har fortfarande problem med sitt system.
Servicen fungerar fortfarande lätt haltande, även om jag nu fick hjälp att annullera min order, vilket jag gjorde, för jag har varit och köpt en annan bok. I en bokhandel.
Och jag fick kompensation, i form av rabatt vid nästa köp. Så jag får kompensation för allt strul om jag handlar av dem igen...
Men jag hade inte fått någon hjälp eller kompensation om jag inte hade skrivit offentligt att jag inte fick någon hjälp.
Terrorbalans.
Sen gick jag ut för att handla, och träffade på kassörskan gäääääsp vad jag är butter och otrevlig.
Allvarligt.
Jag undrar var det där med service tog vägen?
Kommentarer