Fortsätt till huvudinnehåll

Modigt.

Det är inte bättre än att man får en tår i ögonvrån när man ser vad modiga och tappra de är, alla små i pyjamas.
Som kämpar mot andra små, som är mycket större, som fortsätter trots spruckna läppar och blåmärken, som kämpar mot gråten vid allt för tuffa tag och när de förlorar, och inte kan hejda sin lycka när de vinner.
Sen sitter man i förundran över att de kastar sig in i matchen, ohejdat med vild kämparglöd, utan en tanke på vilka förmågor motståndaren besitter.
För att inte tala om vilken sanslös ork och energi de har där de studsar runt som små Duracell-kaniner.
De är väldigt modiga de små i pyjamas.

Kommentarer

Greken sa…
Jag vill också fightas i pyjamas!!

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän