Oh no...

Jag har inte riktigt återhämtat mig.
Alltså, mest med humöret, jag börjar oroa mig för att jag förevigt kommer vara en riktig bitterf#**@.
Det märktes idag, att tålamodet inte är vad det borde.
Jag är raka motsatsen till tolerant.
Vilket blir lite motsägelsefullt när man diskuterar tolerans.
Framförallt när jag blir riktigt intolerant mot de intoleranta.
Jag blir arg och kan inte låta bli att säga mot när människor tycker att alla brottslingar ska bara låsas in, inte få någon vård, och visst förtjänar alla en andra chans- men man ska inte få en tredje.
Jag vill mest storma ut när jag hör ogenomtänkta och fördomsfulla kommentarer om homosexualitet och religion.
Jag tar illa upp när man ska diskutera sanningshalten i nyheterna och får ständigt höra "det är sant, det läste jag i Aftonbladet".
För allt man läser är sant.
Ingen vill vara kritisk till vad som står i nyheterna, man vill bara köpa allt man läser med hull och hår.
Jag känner att jag blir så rädd mitt i all ilska.
Att veta att de finns så många intoleranta människor, att vi inte har kommit längre, att människor vill vara så lättledda är läskigt.
Men det är ju inte fakta, för det står ju inte i Aftonbladet.