Fortsätt till huvudinnehåll

Flugornas kamp.

När hösten kommer så flyttar flugorna in hos oss.
De letar sig in genom öppna fönster, till värmen.
Man kan tycka att det är ett mindre smart drag med tanke på att det redan bor tre håriga bestar här.
Fara för livet.
Kan man tycka.
Men våra bestar har tappat gnistan.
Den ena sitter och sniffar på flugan som virrat sig trött i fönstret, tills flugan bekvämt sätter sig på kattens nos.
Då ger katten upp.
Hon skakar på nosen och går därifrån.
Den andra vaknar av en fluga som hetsigt flyger ovanför henne, närgånget.
Jag tycker mig se en jaktinstinkt vakna.
Men jag har fel.
När flugan dunsar mot kattens mage reser sig katten och går därifrån, lägger sig med en suck några meter bort, och somnar om.
Katten som är äldst av dem alla, hon kan ägna en stund åt att titta på flugornas kamp mot fönstret, men gör ingen som helst ansats till att vilja bli den champion på att jaga flugor som hon en gång var.
Så de lever säkert här inne, flugorna.
Tillsammans med våra gamla katter, som en gång var jaktens bestar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän