Fortsätt till huvudinnehåll

Förlåten.

Mitt lilla hjärta, katten J, är gammal nu.
Det märks på många sätt;
När hon varje kväll ska följa med mig i badrummet för att dricka vatten ur badkarskranen så har hon lite svårare att hoppa över badkarskanten.
Hon sover allt mer.
Hennes humör är aningens tjurigt.
Den vackra, långa pälsen har tappat sin glans.
Och just pälsen är ett problem.
Hon behöver lite hjälp att ta hand om den nu, så jag borstar och kammar, men nu behövdes något mer.
Så vi badade, hon och jag.
Pälsen tvättades med produkt för päls, matte tvättades med den också.
Protesterna var milda, men hon undvek mig i timmar efteråt.
Därför känns det skönt att hon frivilligt klev upp i min famn för att kela och somna, i en hel timme.
Jag är förlåten.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän