Fortsätt till huvudinnehåll

Glamour.

När jag sitter här och hostar upp min ena lunga (jag behåller en, tänkte vara lite smart), så tänker jag att jag önskar att jag vore modig.
För om jag var modig så skulle jag leva ut alla prinsessdrömmar och knata runt i en sån här:

Fast i brunt (det syns inte, men den här är grå).
Men jag är nog för feg.
Skulle vara rädd för att se ut som en bimbo.
En sån som inte var smart nog att bara hosta upp ena lungan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän