Fortsätt till huvudinnehåll

Skillnaden mellan oss.

Maken är nöjd.
På ett sånt där sätt som makar blir när de får ny teknik.
Han har fått en ny "Padda".
Jag är också nöjd.
För att timingen är bättre än när han fick sin förra "Padda".
Då var han frånvarande i veckor, gick inte att få kontakt med, all kommunikation skedde genom meningar på tre ord eller mindre.
Den här gången kommer han att kunna leka sig trött med sin nya leksak medan han ändå är frånvarande, på riktigt.
Han ska ändå iväg på "sitta-i-skogen-och frysa-i-väntan-på-djur-som-aldrig-kommer" i en vecka.
Jag ska tydligen få ärva hans gamla "Padda".
Vet inte riktigt vad jag ska göra med den.
Annat än att spela "Angry birds", det kan jag erkänna är vansinnigt roligt.
Men jag kommer inte sitta och pilla på min nygamla leksak oavbrutet i en vecka.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän