Fortsätt till huvudinnehåll

Dra sitt strå.

Jag har länge tyckt att de där katterna här hemma har bidragit lite dåligt.
Inte som att de gör så stor nytta, snarare tvärtom, de är däremot ruggigt duktiga på att skita ner och störa.
Men så höjer sig en över mängden, inser att det är dags att ställa upp lite.
Det monstret som är något av en hårfetichist skuttar fram där jag sitter med en kopp kaffe och ett nytvättat hår som ligger över ena axeln.
Håret ligger på vänstra sidan, den sidan där jag har sträckt en muskel vid bröstet under mina hostattacker.
Katten goes bananas och spinner, kelar, dunkar pannan, trampar och stryker sig mot håret, och därför onda muskeln.
Massage.
Så nu när det ena monstret äntligen har hittat sitt framtida yrke här hemma, så är det upp till de andra monstren att bevisa sig.
Är det för mycket begärt att någon av dem ställer upp som kock, eller hushållerska?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän