Fortsätt till huvudinnehåll

Inte lockande.

"Åh tänk om man fick vara 20 igen!"
Sagt medan vi lyssnar på en 20-årings redogörelse för förra helgen, och planer för kommande helg.
Inte av mig.
Nej, jag längtar inte efter att vara 20 igen.
Visst hade man kul, men hela tiden med det där lätt ångestdrivna tempot.
Och den där osäkerheten, som doldes bakom ett "vet allt".
Det var rätt jobbigt, jämfört med nu.
Jag tycker att det är rätt skönt att ha uppnått åldern där man vet att man inte vet allt, och kan stå för det.
Det är rätt skönt att ha uppnått åldern där man kan stå inför en hel klass och hålla föredrag och inte vara nervös.
Att ha prov och inte dö av oro inför resultatet, för att jag vet att jag har gjort mitt bästa och mer än så kan man inte göra, jag vet det på riktigt.
Och dessutom låter det så ansträngande att vara ute till tre, fyra, fem på morgonen, jag blir trött bara av att lyssna på det.
Fem, jag som vaknar av mig själv vid sju, skulle ju aldrig funka att leva på så lite sömn. Inte nu längre.
När jag inte är 20 längre.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.