Fortsätt till huvudinnehåll

Inte lockande.

"Åh tänk om man fick vara 20 igen!"
Sagt medan vi lyssnar på en 20-årings redogörelse för förra helgen, och planer för kommande helg.
Inte av mig.
Nej, jag längtar inte efter att vara 20 igen.
Visst hade man kul, men hela tiden med det där lätt ångestdrivna tempot.
Och den där osäkerheten, som doldes bakom ett "vet allt".
Det var rätt jobbigt, jämfört med nu.
Jag tycker att det är rätt skönt att ha uppnått åldern där man vet att man inte vet allt, och kan stå för det.
Det är rätt skönt att ha uppnått åldern där man kan stå inför en hel klass och hålla föredrag och inte vara nervös.
Att ha prov och inte dö av oro inför resultatet, för att jag vet att jag har gjort mitt bästa och mer än så kan man inte göra, jag vet det på riktigt.
Och dessutom låter det så ansträngande att vara ute till tre, fyra, fem på morgonen, jag blir trött bara av att lyssna på det.
Fem, jag som vaknar av mig själv vid sju, skulle ju aldrig funka att leva på så lite sömn. Inte nu längre.
När jag inte är 20 längre.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän