Fortsätt till huvudinnehåll

Hög klass.

Jag kan inte säga att jag förstår varför, jag köper det inte alls, men av någon anledning så ska man enligt vår svenskalärare kunna skriva en novell.
Varför det är viktigt att alla människor ska behärska det kan jag inte på något sätt se logiken i.
Vad i vårt samhälle kommer gå snett om vi inte besitter den kunskapen?
Därför kan jag inte påstå att jag la ner så särskilt mycket krut på uppgiften.
Jag följde instruktionerna, jag ägnade våra två lektioner åt att plita ner vad jag hade kommit på, och levererade en rätt banal historia som jag hade knutit ihop snabbt och slarvigt på slutet bara för att då fick jag halva lektionen ledigt.
Jo, även plugghästar som jag tröttnar.
I alla fall när jag inte på något sätt ser syftet med det jag håller på med.
Idag kom utvärderingen.
Jodå, det var i klass med en färdig författare.
Kom igen.
Tacka för att hon ska uppmuntra sina elever.
Men att säga att fyra sidor svammel utfört på dryga tre timmar är i författar-klass.
Nope.
Det visar väl mest nivån på den svenska undervisningen.
Fast en har väl gått och fått sitt första fan då, eftersom min lärare vill att jag skickar annat jag skrivit till henne, för nöjesläsning.
Och om det puffar upp mitt betyg så kan jag väl smöra lite.
Någon som vill ha min autograf redan nu, innan jag börjar hänga med Ranelid, Jungstedt, Läckberg, G.W. och company?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.