Fortsätt till huvudinnehåll

Hög klass.

Jag kan inte säga att jag förstår varför, jag köper det inte alls, men av någon anledning så ska man enligt vår svenskalärare kunna skriva en novell.
Varför det är viktigt att alla människor ska behärska det kan jag inte på något sätt se logiken i.
Vad i vårt samhälle kommer gå snett om vi inte besitter den kunskapen?
Därför kan jag inte påstå att jag la ner så särskilt mycket krut på uppgiften.
Jag följde instruktionerna, jag ägnade våra två lektioner åt att plita ner vad jag hade kommit på, och levererade en rätt banal historia som jag hade knutit ihop snabbt och slarvigt på slutet bara för att då fick jag halva lektionen ledigt.
Jo, även plugghästar som jag tröttnar.
I alla fall när jag inte på något sätt ser syftet med det jag håller på med.
Idag kom utvärderingen.
Jodå, det var i klass med en färdig författare.
Kom igen.
Tacka för att hon ska uppmuntra sina elever.
Men att säga att fyra sidor svammel utfört på dryga tre timmar är i författar-klass.
Nope.
Det visar väl mest nivån på den svenska undervisningen.
Fast en har väl gått och fått sitt första fan då, eftersom min lärare vill att jag skickar annat jag skrivit till henne, för nöjesläsning.
Och om det puffar upp mitt betyg så kan jag väl smöra lite.
Någon som vill ha min autograf redan nu, innan jag börjar hänga med Ranelid, Jungstedt, Läckberg, G.W. och company?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde