Fortsätt till huvudinnehåll

Vet inte det jag.

Nytt besök hos optikern. Igen.
*Varning för bittert inlägg*
Jag körde hela storyn sådär, eftersom hen inte riktigt verkar hänga med i svängarna. Eller kanske verkar lite stressad och disträ och lite ibland springer iväg för att fixa något och sen lägger sig i hur de i butiken tar hand om kunderna och låter mig vänta för att återkomma med lite noll koll.

So, the noggranna story of my brillor:
Först: Såg sämre på långt och nära håll och gick på synundersökning.
Sen: Fick nya glasögon som gjorde att jag såg sämre på långt och nära håll men såg bra på en liten, liten punkt.
Sen: Fick nya glasögon som jag såg bra på långt håll men sämre på nära håll och fick superblä huvudvärk och migrän av varje gång jag skulle läsa.
Typ.
Och jag var noga med att lägga till att jag har fått nya glasögon många gånger, eftersom jag tydligen kör ett race mot blindkäpp i hög fart, och jag har aldrig haft några problem att vänja mig.

Snabb som en iller slänger hen runt med några glas framför brillorna och frågar om det är bättre. Äääähhh, alltså bokstäverna blir större men är fortfarande inte typ i fokus, sa jag, och ögonen blir allt mer spända för varje mening jag läser redan nu.
Hen hämtade några andra glas och ja,  jag tror att det blev bättre, men när man blir servad av en iller på koffeinkick är det lite svårt att avgöra och vara bestämd.

Slutklämmen, det händer mycket med ögonen i min ålder så jag hade fått sämre syn sedan synundersökningen.... ...i mars.
Sa hen.
Alltså min syn har blivit sämre mellan synundersökningen och nu, eller i så fall mellan synundersökningen och de två veckor det tog att få brillorna eftersom de aldrig funkat.
Inte så att hen hade slarvat lite med undersökningen istället..? Fått lite knas med styrkorna?
Så säger personen i fråga att hen beställer nya glasögon så får jag använda de här så länge, varpå jag förklarar -igen- att jag kan inte ha dem för min skalle exploderar - säger jag inte, jag säger får ordentligt med huvudvärk-  och jag får mindre besvär av de gamla. (Henharintefattatellerhörtettsmackalltså.)
Och att nu får vi ta de nya brillorna och gilla läget och kolla min syn igen om ett år.
Sååååå om de inte heller funkar, utan jag ser sämre i dem än de gamla, så kommer det inte åtgärdas något mer eller?

Åh Specsavers. Så dålig reklam. Så väldigt dålig reklam. Så väldigt mycket att den årliga kunden som uppenbarligen kommer behöva många glasögon framöver kommer gå någon annanstans nästa gång. Om jag nu bara kan få ett par glasögon så jag ser var jag går någonstans.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.