Jag har inte en blekaste aning om vad som var i vattnet imorse men koffeinhalten måste ha varit fullkomligt outstanding. Jag skulle inte någonsin påstå att vi har lugna, timida barn men idag överträffade de sig själva i aktivitetsnivå. Pyret pratade, sjöng, kommenterade, nynnade, frågade, berättade och svamlade non stop under sin vakna tid. Medan Polarn i sin tur var på ett makalöst fniss, bus, hyss humör och lekte tittut, lämnade saker och "sprang" genom dagen.
Jag hade ofantligt svårt att få något pluggande utfört bara för att de var så förbannat charmiga och spexiga att jag knappt kunde släppa blicken från dem.
Fast det är klart, nu när de sover så är det väldigt skönt att få vila öronen en stund.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer