Jag har inte en blekaste aning om vad som var i vattnet imorse men koffeinhalten måste ha varit fullkomligt outstanding. Jag skulle inte någonsin påstå att vi har lugna, timida barn men idag överträffade de sig själva i aktivitetsnivå. Pyret pratade, sjöng, kommenterade, nynnade, frågade, berättade och svamlade non stop under sin vakna tid. Medan Polarn i sin tur var på ett makalöst fniss, bus, hyss humör och lekte tittut, lämnade saker och "sprang" genom dagen.
Jag hade ofantligt svårt att få något pluggande utfört bara för att de var så förbannat charmiga och spexiga att jag knappt kunde släppa blicken från dem.
Fast det är klart, nu när de sover så är det väldigt skönt att få vila öronen en stund.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän
Kommentarer