Alltså man blir lite knäpp av att plugga. Och lite störig för omgivningen.
Eftersom man (i alla fall jag) ägnar 8 timmar om dagen åt ett ämne så gräver det sig in, kapar hjärnan och sipprar ur genom porerna. Det tillhör processen, man lär sig genom att föra in det aktuella ämnet i alla absurda delar av vardagen, eller så kan man bara inte låta bli att hitta samband som någon sjukt besatt människa som ser siffran 23 i allt (konstig referens till en sevärd rulle med Jim Carrey).
Så när vi kollar på hockey och maken frågar om jag skulle kunna skriva en uppsats angående ett av målen så tar jag frågan på allvar.
Inget konstigt med det.
Ordlös kommunikation, betingning, socialisering, förväntad insats i samspelet i en grupp. Någonting åt det hållet va?
Det är väl helt normalt.
Dessutom, jag kanske är så här även utan att plugga, har ni tänkt på det?
Har jag nämnt att den här helgen är jag helt ledig från plugg i 4 dagar? Kanske behöver det trots allt.
Kommentarer