Fortsätt till huvudinnehåll

Mamma!

Mammighetius absurdum. Där är min diagnos. Om det sägs med latinsk touch så blir det liksom på allvar va?

För mammigheten hos arvsmassorna ter sig lite sjuklig emellanåt, kanske för att det ännu inte riktigt gått i vågor och bytts ut mot pappighet, utan bara varit mer eller mindre intensiv.
För tillfället håller Polarn på med röstkontroll genom att skrika mamma h.e.l.a.  t.i.d.e.n. I all rättvisa kan det ibland betyda pappa eller här är jag eller vad fasiken som helst, på grund av ett något bristande ordförråd. Men. Det kombineras gärna med att klänga på mig som en liten kålmask på ett löv i vinden och att bli sotis om syrran får lite omtanke.

Syrran förövrigt, hon springer också omkring och skriker, eller nej, hon skriker inte så ofta som hon gnäller fram maaaammmmaaa. Med sådan där buhu röst. Inte bara när hon är på avstånd, inte bara när jag måste göra något, inte bara när jag ska gå, utan även om jag sitter bredvid henne. Till och med om hon sitter i mitt knä. Till och med om vi sitter tillsammans och sjunger eller pratar och har roligt så kan hon mitt i allt avbryta med ett maaaammmmmaaa. Buhu.
Om jag ska gå är det gråtattack på riktigt.
Om hon ska göra något och pappa ska försöka hjälpa till blir det protest och gråtattack.
Om mamma måste prioritera Polarn blir det gråtattack.
Ni ser mönstret?

Herr B.o.B. försökte skämta till det när jag kom hem häromdagen och Pyret utbrast Det är mamma! Nu kommer min mamma! och sprang mot hallen för att möta mig. Tätt följd av hennes mindre variant som skrek mamma!. Så han sa Min mamma! Sprang om dem i upploppet och slängde sig runt min hals.
Oh no.
Pyret får ett utbrott, kastar sig i en gråtande hög på golvet och skriker bara Näääääää och vägrar att prata med någon av oss i någon timme eller så.
Sweet.

Inte vet jag om det beror på något eller om hon bara är tvåochetthalvt. Ni som vet mer om korta människor får gärna ge förslag på förklaringar. Ännu hellre förslag på lösningar.
Själv löser jag saken ytterst temporärt genom att rymma iväg på middag med kompisar och lyssnar på andra ord för en stund.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.