Fortsätt till huvudinnehåll

Mamma!

Mammighetius absurdum. Där är min diagnos. Om det sägs med latinsk touch så blir det liksom på allvar va?

För mammigheten hos arvsmassorna ter sig lite sjuklig emellanåt, kanske för att det ännu inte riktigt gått i vågor och bytts ut mot pappighet, utan bara varit mer eller mindre intensiv.
För tillfället håller Polarn på med röstkontroll genom att skrika mamma h.e.l.a.  t.i.d.e.n. I all rättvisa kan det ibland betyda pappa eller här är jag eller vad fasiken som helst, på grund av ett något bristande ordförråd. Men. Det kombineras gärna med att klänga på mig som en liten kålmask på ett löv i vinden och att bli sotis om syrran får lite omtanke.

Syrran förövrigt, hon springer också omkring och skriker, eller nej, hon skriker inte så ofta som hon gnäller fram maaaammmmaaa. Med sådan där buhu röst. Inte bara när hon är på avstånd, inte bara när jag måste göra något, inte bara när jag ska gå, utan även om jag sitter bredvid henne. Till och med om hon sitter i mitt knä. Till och med om vi sitter tillsammans och sjunger eller pratar och har roligt så kan hon mitt i allt avbryta med ett maaaammmmmaaa. Buhu.
Om jag ska gå är det gråtattack på riktigt.
Om hon ska göra något och pappa ska försöka hjälpa till blir det protest och gråtattack.
Om mamma måste prioritera Polarn blir det gråtattack.
Ni ser mönstret?

Herr B.o.B. försökte skämta till det när jag kom hem häromdagen och Pyret utbrast Det är mamma! Nu kommer min mamma! och sprang mot hallen för att möta mig. Tätt följd av hennes mindre variant som skrek mamma!. Så han sa Min mamma! Sprang om dem i upploppet och slängde sig runt min hals.
Oh no.
Pyret får ett utbrott, kastar sig i en gråtande hög på golvet och skriker bara Näääääää och vägrar att prata med någon av oss i någon timme eller så.
Sweet.

Inte vet jag om det beror på något eller om hon bara är tvåochetthalvt. Ni som vet mer om korta människor får gärna ge förslag på förklaringar. Ännu hellre förslag på lösningar.
Själv löser jag saken ytterst temporärt genom att rymma iväg på middag med kompisar och lyssnar på andra ord för en stund.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...