När man sitter och skriver på hemtentan och får en näst intill oemotståndlig lust att skriva en massa fjanterier, överdriven ironi eller sarkasm. Det är då det är dags att ta en paus va?
Som att jag vill lägga till ett "Öh, Döh?" varje gång det dyker upp att ytterligare någon del av Freuds många teorier rör sig kring sexuella eller aggressiva drifter.
Eller "Den sista punkten i stadierna kring minnet minns jag inte - hö hö hö".
Eller bara ett "Kom igen, du kan det här så mycket bättre, så du vet ju vad jag tänker skriva, därför kan jag väl strunta i det? "
Japp. Definitivt dags för en paus.
Skönt att min mest drivande drift är självbevarelsedriften.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer