När man sitter och skriver på hemtentan och får en näst intill oemotståndlig lust att skriva en massa fjanterier, överdriven ironi eller sarkasm. Det är då det är dags att ta en paus va?
Som att jag vill lägga till ett "Öh, Döh?" varje gång det dyker upp att ytterligare någon del av Freuds många teorier rör sig kring sexuella eller aggressiva drifter.
Eller "Den sista punkten i stadierna kring minnet minns jag inte - hö hö hö".
Eller bara ett "Kom igen, du kan det här så mycket bättre, så du vet ju vad jag tänker skriva, därför kan jag väl strunta i det? "
Japp. Definitivt dags för en paus.
Skönt att min mest drivande drift är självbevarelsedriften.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer