Nu har psykologin dragit igång, gud vad jag ska leka Freud och analysera allt och alla. Mest mig själv tror jag, bara för att den gamle gubben ansåg att man inte kunde det.
Det pratades kort om splittrade personligheter och jag känner igen mig, idag har jag varit splittrad till tusan och tankarna har studsat från det ena till det andra.
Som att det kändes dystert att se tre småjäntor på bussen (kan man gissa på max 10 vårar) med varsin märkesväska värd sådär 3000 pix. Antingen var det äkta vara och då kan jag inte för mitt liv förstå vad de ska med sådana statussymboler till, vem ger ett litet barn en dam-märkes-handväska?! Om de var presenter från en utlandssemester och kostade inga kronor alls är det ändå dystert, ska pisstävlingen nå den nivån redan då?
Sen tänkte jag på att jag är lyckligt lottad som har ett extrajobb som öppnar upp famnen när jag har varit borta och fött ungar och suttit i skolbänken. Det var som att jag var där igår och jag kände mig inget annat än välkommen tillbaka när jag var på en inför-sommar-giget-fika.
Jag har gått och irriterat mig på mina glasögon. Det är andra testet med terminalglasögon som inte är terminalglasögon utan ska användas som vanliga glasögon istället för progressiva glasögon för det är inte progressiva glasögon. Eller vad hon nu svamlade om. De känns bättre än de förra. Det tar alltid några dagar att vänja sig. Och sådana här glasögon tar längre tid att anpassa sig till än vanliga. Men. Jag tycker fasiken att jag ser sämre när jag läser. Igen.
Jag ger det en chans, jag provar ett par veckor eller till jag kräks, för jag hoppas att det kommer bli så bra som hon försöker övertala mig om att det är. Mest för att det blir pestigt att gå tillbaka en gång till.
På tal om status så klurade jag lite på det där med att jaga lycka. "Om bara, då kommer jag bli lycklig!" Så kände jag mig lite filosofisk och tänkte på hur sant det är det där med att lycka kommer inifrån. Jag som suttit i gyttja och fiskat efter lycka blev inte lycklig av alla "Om - då". Jag blev lycklig av att göra det jag tycker bäst om.
Sen funderade jag på när vi ska kunna premiärgrilla.
När Pyret stod vid sin leksaksspis och lagade mat till mig, som hon sedan matade mig med, medan Polarn kom fram och pussade mig ibland, så tänkte jag på hur galet det fortfarande känns. Den där långa 12 åriga längtan som nu har blivit sådana fullkomliga ögonblick av kärlek.
Nu funderar jag på att hoppa in i duschen så att jag kan bädda ner mig och läsa lite mer av fantastiska Fredrik Backman.
Det pratades kort om splittrade personligheter och jag känner igen mig, idag har jag varit splittrad till tusan och tankarna har studsat från det ena till det andra.
Som att det kändes dystert att se tre småjäntor på bussen (kan man gissa på max 10 vårar) med varsin märkesväska värd sådär 3000 pix. Antingen var det äkta vara och då kan jag inte för mitt liv förstå vad de ska med sådana statussymboler till, vem ger ett litet barn en dam-märkes-handväska?! Om de var presenter från en utlandssemester och kostade inga kronor alls är det ändå dystert, ska pisstävlingen nå den nivån redan då?
Sen tänkte jag på att jag är lyckligt lottad som har ett extrajobb som öppnar upp famnen när jag har varit borta och fött ungar och suttit i skolbänken. Det var som att jag var där igår och jag kände mig inget annat än välkommen tillbaka när jag var på en inför-sommar-giget-fika.
Jag har gått och irriterat mig på mina glasögon. Det är andra testet med terminalglasögon som inte är terminalglasögon utan ska användas som vanliga glasögon istället för progressiva glasögon för det är inte progressiva glasögon. Eller vad hon nu svamlade om. De känns bättre än de förra. Det tar alltid några dagar att vänja sig. Och sådana här glasögon tar längre tid att anpassa sig till än vanliga. Men. Jag tycker fasiken att jag ser sämre när jag läser. Igen.
Jag ger det en chans, jag provar ett par veckor eller till jag kräks, för jag hoppas att det kommer bli så bra som hon försöker övertala mig om att det är. Mest för att det blir pestigt att gå tillbaka en gång till.
På tal om status så klurade jag lite på det där med att jaga lycka. "Om bara, då kommer jag bli lycklig!" Så kände jag mig lite filosofisk och tänkte på hur sant det är det där med att lycka kommer inifrån. Jag som suttit i gyttja och fiskat efter lycka blev inte lycklig av alla "Om - då". Jag blev lycklig av att göra det jag tycker bäst om.
Sen funderade jag på när vi ska kunna premiärgrilla.
När Pyret stod vid sin leksaksspis och lagade mat till mig, som hon sedan matade mig med, medan Polarn kom fram och pussade mig ibland, så tänkte jag på hur galet det fortfarande känns. Den där långa 12 åriga längtan som nu har blivit sådana fullkomliga ögonblick av kärlek.
Nu funderar jag på att hoppa in i duschen så att jag kan bädda ner mig och läsa lite mer av fantastiska Fredrik Backman.
Kommentarer