Inte vet jag, kanske det är åldern som ger något slags nostalgi begär. Eller så är det bara åren som gjort mig lite less på nytt, fräscht, enhetligt, matchande och stilrent.
Vilket fall som helst så kan väl nuvarande inrednings projektet gå under namnet arvegods. Dels som i stil och känsla, dels som i rent faktum, för jag har fått den stora äran att förvalta just några av mina föräldrars arvegods.
Att Pyret och Polarn får växa upp med samma klenoder som jag minns från min barndom känns... ...mysigt.
Mormors oljelampa och farmor och farfars bulle klocka i kristallglas får samsas med mammas och pappas Gustavsbergs figurer ovanpå mormors linneskåp. Men ni hör ju, det är ju en mysfaktor som slår vilken tacofredag som helst.
Mitt hem känns väldigt mycket som ett hem nu.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer