Ida var det mors dag. Jag gick all in, så att säga.
Jag fick sovmorgon ändå tills klockan 7.
Jag fick duscha.
Sen tog jag hand om det stökiga köket och drog igång diskmaskinen.
En ställning med lite tvätt plockades undan.
Maken drog iväg för att spendera dagen med sina andra barn, de där i pyjamas.
Ett barn underhölls med film medan den minsta gick bananas.
Jag lagade lunch till två barn som tog två tuggor och sen "var klar" respektive kastade den omkring sig.
Jag bakade en banankaka och gjorde iordning två arvsmassor för att lämna hemmet. Den stora vägrade om inte dockvagnen fick följa med. Dockvagnen fick således följa med.
Jag skulle hålla reda på stor mini-me med dockvagn respektive liten mini-me i vanlig vagn medan blommor inhandlades.
En annan mor fick blommor och kaka i utbyte mot kaffe och barn-underhållning.
Barnpassningen utnyttjades också till att jag sprang ner i centrum för att köpa strumpbyxor, som inte fanns, unna mig något, som jag inte hittade, och att köpa blomjord, som fanns! Oh the glory.
Bajsblöja byttes. Som kontrast till kissblöjorna.
Två arvsmassor och en dockvagn eskorterades tillbaka till hemmet.
De två underhölls fram till middagstid när maken kom hem igen, med en present. Ett par rutiga pyjamas byxor.
Två barn kläddes på igen för att gå ut och inhandla någon slags middag.
Maken underhöll två aptjuriga barn i sandlådan utanför dörren medan jag stod vid spisen.
Två aptjuriga barn blev sen ännu tjurigare av att inte få sitta kvar i sandlådan.
En av dem åt, en inte.
Två arvsmassor skulle läggas, den ena gick med på det.
Nu väntar kvällen med lite tentaplugg samtidigt som jag kastar i mig kaffe och gårdagens godis under den korta tid som är kvar innan jag måste kasta i mig själv i sängen.
Så man kan väl säga att jag firade mors dag som vanligt, som alla mors dag hittills och som de flesta av mina dagar som mamma har firats, genom att vara en typisk mamma.
Bloggen heter B.o.B. by the way...
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer