Ida var det mors dag. Jag gick all in, så att säga.
Jag fick sovmorgon ändå tills klockan 7.
Jag fick duscha.
Sen tog jag hand om det stökiga köket och drog igång diskmaskinen.
En ställning med lite tvätt plockades undan.
Maken drog iväg för att spendera dagen med sina andra barn, de där i pyjamas.
Ett barn underhölls med film medan den minsta gick bananas.
Jag lagade lunch till två barn som tog två tuggor och sen "var klar" respektive kastade den omkring sig.
Jag bakade en banankaka och gjorde iordning två arvsmassor för att lämna hemmet. Den stora vägrade om inte dockvagnen fick följa med. Dockvagnen fick således följa med.
Jag skulle hålla reda på stor mini-me med dockvagn respektive liten mini-me i vanlig vagn medan blommor inhandlades.
En annan mor fick blommor och kaka i utbyte mot kaffe och barn-underhållning.
Barnpassningen utnyttjades också till att jag sprang ner i centrum för att köpa strumpbyxor, som inte fanns, unna mig något, som jag inte hittade, och att köpa blomjord, som fanns! Oh the glory.
Bajsblöja byttes. Som kontrast till kissblöjorna.
Två arvsmassor och en dockvagn eskorterades tillbaka till hemmet.
De två underhölls fram till middagstid när maken kom hem igen, med en present. Ett par rutiga pyjamas byxor.
Två barn kläddes på igen för att gå ut och inhandla någon slags middag.
Maken underhöll två aptjuriga barn i sandlådan utanför dörren medan jag stod vid spisen.
Två aptjuriga barn blev sen ännu tjurigare av att inte få sitta kvar i sandlådan.
En av dem åt, en inte.
Två arvsmassor skulle läggas, den ena gick med på det.
Nu väntar kvällen med lite tentaplugg samtidigt som jag kastar i mig kaffe och gårdagens godis under den korta tid som är kvar innan jag måste kasta i mig själv i sängen.
Så man kan väl säga att jag firade mors dag som vanligt, som alla mors dag hittills och som de flesta av mina dagar som mamma har firats, genom att vara en typisk mamma.
Bloggen heter B.o.B. by the way...
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer