Två gånger idag har Pyret gått fram till Polarn och gett henne en riktigt kärleksfull kram.
T v å g å n g e r.
Självmant.
Uppriktigt kärleksfullt.
Alltså herreguuud, man bara döööör.
"Ho e lite sööööt! "
Sen får hon ju en drös hysteriska utbrott för att lillasyster petar på fel pryl, går åt fel håll, måste byta blöja eller på något annat sätt är orimligt störig.
Fast två kärleksyttringar på en och samma dag liksom, det gör ju att man sitter och får lite hopp om livet som tvåbarnsmor.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän
Kommentarer