Två gånger idag har Pyret gått fram till Polarn och gett henne en riktigt kärleksfull kram.
T v å g å n g e r.
Självmant.
Uppriktigt kärleksfullt.
Alltså herreguuud, man bara döööör.
"Ho e lite sööööt! "
Sen får hon ju en drös hysteriska utbrott för att lillasyster petar på fel pryl, går åt fel håll, måste byta blöja eller på något annat sätt är orimligt störig.
Fast två kärleksyttringar på en och samma dag liksom, det gör ju att man sitter och får lite hopp om livet som tvåbarnsmor.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer