Fortsätt till huvudinnehåll

Vi och Bernadottes.

Eftersom jag en dag ska bli enväldig härskare så kan det ju vara bra att öva sig på de där officiella familjebilderna `a la kungahuset. Dessutom är det väl bra att se till att barnen inte blir bittra och skriver någon snyftig självbiografi. I detta fall att Polarn inte gråter sig till sömns över att det minsann finns studiofoton från när Pyret var liten men inte på henne.
Idag var vi därför på en liten photosession på ateljen vid odenplan.
Alltså båda knoddarna skötte sig så jäkla bra, jag blev så förbaskat stolt. En aning förvånad också, men mest stolt. De orkade med typ 90 minuter av ombyten och bus framför kameran utan nämnvärt gnäll eller något utbrott.
Sa jag att jag blev förvånad och stolt?
Fotografen Åsa var alldeles uppenbarligen något extra eftersom Pyret blev störtförälskad och nästan började gråta när vi skulle gå. Ja vill stanna här hos flickan hette det då. Japp, hon tjatade i en halv evighet om att hon ville stanna där, hon ville säga hejdå till mamma och pappa istället för att säga hejdå till henne.  Jag kände mig bara lite otillräcklig.
Så nu inväntar vi ett besök för visning, sen kan vi släppa nya fotografier på vår officiella hemsida. Eller just det, jag har ju inte tagit över världen än.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.