Fortsätt till huvudinnehåll

Klant-genen.

En liten fråga; klantighet, är det en dna-sträng eller något? Någon som vet?

Alltså Pyret är tydligen gjord av ren granit typ. Peppar peppar, hon har ju knappt varit sjuk mer än några förkylningar som hon viftar bort. Hon har inte gjort illa sig mer än slagit i hakan en gång och blivit sparkad av en kompis på en gunga. Ändå har hon ju röjt runt som en kamakazipilot, ramlat och haft sig men inte med blodvite och knappt med blåmärken. Ungen har inte ens haft blöjeksem mer än två gånger, och de gick över på en dag.

Polarn däremot.
Hon har ju till att börja med sina eksem, en hy värdig prinsessan på ärten. Och vi ska inte prata om hennes förkylningar och känsliga mage, hon har nog snorat fler dagar i sitt liv än inte. Men mest snubblar hon. Konstant. Jag skojar inte. Hon kan inte gå en meter utan att snubbla och hon ramlar ner från saker hur mycket man än bevakar henne. Jag överväger att aldrig låta henne komma högre upp än ett par decimeter ovan mark bara för att typ hålla henne hyfsat intakt. 

Att ha två små barn åldrar en något och ger kanske lite gråa hårstrån. Att ha ett klantigt barn åldrar en sjukt mycket mer och ger puls i klass med intensivt spinningpass.

Hur fasiken kan de bli så olika, mixarna från samma genpool. Och om klantighet sitter i dna, kan jag skylla på herr B.o.B. då?

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer