Fortsätt till huvudinnehåll

Orutinerat.

Vi satt uppe och tittade på Eurovision igår.
Det finns så många dimensioner i den meningen att jag känner att jag måste bena upp det för att få med alla delar.

För det första så började det redan i torsdags när herr B.o.B. hade koll på att det var semi och att det var den Sverige var med i och att han tyckte att vi skulle se den. Inte vet jag om det är åldern, barnen eller föräldraledigheten men något måste ju ha skapat den situationen och jag tänker inte ta på mig skulden. Nog för att jag också visste att det var Sveriges semi och satt där och glodde, men det var inte jag som öppnade munnen först.

För det andra frågade jag när vi skildes åt på fredagen om jag skulle köpa något gott till kvällen på vägen hem, och fick svaret att schlagern var väl inte förrän på lördagen. Igen, inte mitt fel. 

För det tredje så satt vi där igår, med chips och allt, och häcklade allt skräp. Vi tyckte egentligen inte jättemycket om låten, tyckte att den bara var liksom... ...okej, men blev ändå lite engagerade när röstningen drog igång. Kära nån, som Pyret säger.

För det fjärde var det sändning till 1 på natten. 1. På. Natten. Vilket Pyret och Polarn sket fullkomligt i och började svamla om frukost vid 6 snåret. Så undrar folk på allvar varför jag går och lägger mig tidigt och helt skippar alkohol. De inneboende arvsmassorna tar ju ingen hänsyn till sina pärons hälsotillstånd överhuvudtaget.

Så sammanfattningsvis är vi garanterat inne i så väl medelåldern som småbarnsträsket nu. Men för all del, grattis till MumsMåns liksom. (Och att tanten kallar pojken för MumsMåns gör ju det hela bara ännu mer tragiskt men det behöver vi ju inte prata om.)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.