Vi satt uppe och tittade på Eurovision igår.
Det finns så många dimensioner i den meningen att jag känner att jag måste bena upp det för att få med alla delar.
För det första så började det redan i torsdags när herr B.o.B. hade koll på att det var semi och att det var den Sverige var med i och att han tyckte att vi skulle se den. Inte vet jag om det är åldern, barnen eller föräldraledigheten men något måste ju ha skapat den situationen och jag tänker inte ta på mig skulden. Nog för att jag också visste att det var Sveriges semi och satt där och glodde, men det var inte jag som öppnade munnen först.
För det andra frågade jag när vi skildes åt på fredagen om jag skulle köpa något gott till kvällen på vägen hem, och fick svaret att schlagern var väl inte förrän på lördagen. Igen, inte mitt fel.
För det tredje så satt vi där igår, med chips och allt, och häcklade allt skräp. Vi tyckte egentligen inte jättemycket om låten, tyckte att den bara var liksom... ...okej, men blev ändå lite engagerade när röstningen drog igång. Kära nån, som Pyret säger.
För det fjärde var det sändning till 1 på natten. 1. På. Natten. Vilket Pyret och Polarn sket fullkomligt i och började svamla om frukost vid 6 snåret. Så undrar folk på allvar varför jag går och lägger mig tidigt och helt skippar alkohol. De inneboende arvsmassorna tar ju ingen hänsyn till sina pärons hälsotillstånd överhuvudtaget.
Så sammanfattningsvis är vi garanterat inne i så väl medelåldern som småbarnsträsket nu. Men för all del, grattis till MumsMåns liksom. (Och att tanten kallar pojken för MumsMåns gör ju det hela bara ännu mer tragiskt men det behöver vi ju inte prata om.)
Kommentarer