Så är man där, där man aldrig trodde att man någonsin skulle hamna.
Pyret övar på att klippa med sax, vilket går hyfsat med Pyret-mått-mätt, det vill säga hon säger "Ja kaaan iiiinnnteee" bara varannan mening och låter mig visa och försöka hjälpa däremellan.
Så påpekar jag att en av bitarna hon klippt har en form, för former är en stor grej just nu, kolla, det är en triangel! Wohoo high five geniet! sa jag inte men hon blev ändå jäkligt stolt över sin helt slumpmässiga bedrift. Jag avslöjade heller inte att hon liksom bara råkat få till en triangel, för lite mammapoäng försöker jag skrapa ihop.
Eftersom det är så grymt enkelt att imponera på sådana där korta varelser så visade jag att jag kunde klippa ut en fyrkant. Hon blev just grymt imponerad och utropade
"Ja prova!"
"Du kan ju försöka vara lika kompetent, men hoppas inte för mycket", sa jag inte högt.
En sak som är smått irriterande med små varelser är att de helt öppet och utan minsta skam i kroppen fuskar och försöker få sin insats lika högt värderad ändå.
Pyret klippte inte en fyrkant, hon klippte två gånger bredvid varandra och rev av en bit. Stolt som en tupp
"En fyrkant!! Ja kunde mamma!!"
Fast precis när jag skulle protestera mot förfarandet så sa hon med allvarlig stämma
"Du får den av mig mamma."
Så var man där. En liten pappersbit som genom fusk blivit en fyrkant är den finaste gåvan man fått på länge.
Kommentarer