Fortsätt till huvudinnehåll

Vända på varje sten.

Mellan klockan 8 och 19 satt vi i skolans mysiga (ha.ha.ha.) lokaler, Pluggis och jag.
Att skriva på uppsats är lärorikt, roligt och intressant, men nu börjar vi bli less på den. Den har liksom nått det där stadiet när vi läst allt så många gånger att det flyter ihop, glider iväg och formas om till något det inte är och inte ska vara. Även om den också plötsligt är så himla bra att vi knappt kan tro att vi gjort den själva.

Den ska lämnas in på måndag, tanken var att vi skulle vara klara idag. Det är vi inte. Vi är nog i själva krystfasen. En liten vila, lite djupandning och en stund för reflektion, sen tar vi ett nytt djupt andetag på söndag, biter ihop och trycker på allt vi orkar för att få ur oss den sista biten.

Hela utbildningen har varit en träning i att vända på varje sten bara för att upptäcka att under den stenen ligger inget svar på någonting alls, utan bara en sten till att vända på. Fast nu övas vi nog i det ännu lite mer när vi ska säga något, koppla det till vad någon annan sagt och hur det hör ihop med någonting annat, som hör ihop med det vi sa från början. Det gör en lite trött i skallen, speciellt eftersom man ska göra det samtidigt som man vrider och vänder på vartenda ord man skriver så att de inte betyder fel sak, 8000 ord som vägs på guldvåg.

Jag försöker koppla av, stänga av skallen och vila tankarna. Senast på pendeltåget på väg hem när jag började fundera över hur det kommer sig att tjejer applicerar läppbalsam med öppen mun, medan nästan alla killar gör det med stängd mun. Varför är det så? Tjejer öppnar munnen och för stiftet från ena kanten av underläppen till den andra och sen upp till överläppen från ena sidan till den andra. Eller tvärtom. Killar kniper ihop läpparna lite extra och gnuggar stiftet vårdslöst fram och tillbaka.  Får de ens på något då, eller hamnar det överallt runt munnen men inte på läpparna?
Det måste ju vara någon slags könsrolls-grej, kopplat till hur tjejer ska vara sexiga och måna om utseendet medan killar ska vara effektiva och inte så intresserade av att ta hand om torra läppar...

...se. Jag kan inte ens observera det konstiga i hur killar och tjejer använder Lypsyl olika utan att börja analysera, hitta kopplingar och försöka förstå.
Jag borde valt en utbildning som är mer faktabetonad, där man letar efter rätt svar och sanningen, istället för en där man är ute efter att hitta fler frågor än svar och att bara försöka förstå alla vinklar på allt.
Jag börjar bli galen. Undrar hur det ska gå när man ska ägna en hel termin åt att skriva uppsats.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.