Fortsätt till huvudinnehåll

Sol och vårskor.

Det var sol idag. Sol. Sån där sak som värmer.
Dessutom fick jag en uppgift till ur vägen, så att jag och pluggkompisen kan ägna oss helhjärtat åt vår b-uppsats framöver.
Alltså ännu mer sol.

På väg mot en välförtjänt och klassisk svensk fika på söder, såg jag min husgud Henrik Fexeus. Då önskade jag att jag var lite mindre klassiskt svensk och hade gått fram och sagt "Fasiken vad jag gillar det du gör!" Men jag lät ögonblicket gå mig förbi. Livets kullerbyttor gjorde att jag missade senaste föreställningen, nu missade jag det här. Klantigt. 

Men, vårjackorna är framtagna. Imorgon byter jag ut vinterjackorna och tar fram lite vårskor, medan jag tar hand om arvsmassorna.
Pyret kan ju alltid hjälpa till eftersom den här fasen tydligen är inledd.

Polarn har fortfarande feber men har varit vid gott mod. Jag hoppas att det fortsätter i den riktningen och att jag slipper den härliga cysta-värk som dyker upp vid varenda ägglossning E.B. (Efter Barnen). Förut fick jag ju vila från det någon månad emellanåt och hade dessutom mindre värk. 

Men skit samma. Det är sol! 
I like it.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.