Det finns en lekpark som ligger lite längre bort. Ungarna gillar den skarpt eftersom den har massor med möjlighet till att klättra och springa runt.
Idag var det liksom en perfekt dag för att hänga i den där parken igen, eftersom vädret, helt enligt tradition, går från vinter till sommar utan att man alls hänger med.
I den där parken finns en rutschkana. Man måste klättra bland rep i en sluttning och sen uppför en liten stege för att komma upp på den. Därmed är den också ganska hög och genererar ordentligt med fart. Jag tycker att den är lite... jobbig, eftersom jag är den som tycker att åkattraktionerna på Bamses värld är lite jobbiga. Pyret tycker också att den är sådär. Hon vill klättra upp och hon vill åka, men hon vill inte åka själv. Hon har bara vågat åka den på egen hand en enda gång.
Idag fick Polarn hjälp att klättra upp och premiär åkte sedan ner i knät på herr B.o.B. Andra gången hon skulle upp behövde hon mindre hjälp att klättra upp och ville åka ner helt själv. Sen åkte hon själv resten av lekstunden, medan Pyret fortfarande ville ha sällskap ner. Till slut fick Polarn vara den som gjorde Pyret sällskap.
Vår yngsta arvsmassa är en våghals av oroväckande mått. Jag säger bara att hon inte har fått det från mig, eftersom åkattraktioner gjorda för 2-åringar gör mig så smått obekväm. Hon kommer ge mig så många bekymmersrynkor att jag kommer se ut som en Shar pei innan hon flyttat hemifrån.
Kommentarer