Fortsätt till huvudinnehåll

En dag.

Idag var det visst Mors dag ja, just det, den.
Mor i huset gick upp med minsta fröken klockan 5.45. Hon gav sin mor en liten sovmorgon minsann.


När de andra i hushållet kom upp sådär strax efter 7 snåret, fick mor ta en dusch, håhåjaja.
Välfriserad och påklädd kunde hon ägna någon timme åt att börja gå igenom den "B-uppsats" som hon sedan åkte iväg för att slutföra tillsammans med Pluggis.


När vi stolta och lättade hade skickat iväg arbetet till de som ska examinera den och de som vi hade intervjuat, kunde mor köpa sig en paj och kaffe för att i en halvtimme fira arbetsinsatsen. Den fantastiskt roliga arbetsinsatsen, jag har nog inte skrattat så mycket under skolarbetet sen vi började.


Väl hemma fick mor en blöt dotter, direkt från badet, i famnen, så snart skorna hade sparkats av. Denne dotter skulle underhållas medan de andra två gick iväg och köpte middag på grillen, "Hammbujjaje!!", som Polarn säger.
Efter middag ägnade sig mor åt favoritsysselsättningen:

Vad säger väl Mors dag bättre än en hög med tvätt?!

Till det kaffe jag kokade medan herr B.o.B. nattade barn och jag plockade undan, kunde jag sedan ta en bulle som barnen hade bakat tidigare under dagen.
Herr B.o.B. sa "Just det!" när det pratades på tv:n om vad det var för dag. Det hade de ju glömt säga något om, barnen, men bullarna var ju till det, typ. 
2013, 2014, 2015, 2016 var inte direkt fira-mor-på-Mors-dag-året. Nästa år kanske. Det där om frukost, blommor, teckningar, en gåva till Unicef kanske kommer med åren. Eller inte. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.