I bilen hör vi en intervju med Sarah Dawn Finer, som pratar om att det skulle bli lite nervöst på livesändningen av Mello.
"Alla är snälla." säger den som intervjuar vid ett tillfälle.
"Alla är inte snälla." säger Pyret en halv minut senare.
Jag kopplar inte alls först och säger bara att hon har rätt, alla människor är inte alltid snälla.
"Men hon sa det, alla är snälla sa hon. Det är inte sant."
Medan jag dog en smula över att en älskad treåring ska behöva veta att det är så, kunde jag konstatera att hon är smart den där. Alla är inte snälla och det är inte sant om man säger att alla är så.
"Du har rätt." sa jag lite sorgligt.
"För en del är lite busiga!" sa hon då och gjorde mig en aning lättad. Hon tycker att inte vara snäll är detsamma som att vara lite busig, det är fortfarande på den nivån.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer