Fortsätt till huvudinnehåll

Så akademiskt liksom.

Så vi gick en kurs där lärarna inte kan svara på frågor. Där elever kan säga helt emot varandra och komma till vitt skilda slutsatser om en och samma sak, utan att läraren ger någon riktning om vad som är det rätta svaret. Där hela seminarium kan genomföras utan att man tar med sig någon användbar information. Där man kan få flera motstridiga beslut i såväl busenkla som knepiga frågor, på en och samma dag, via mejl från kursansvariga.
Där en hel föreläsning kan genomföras utan att det är värt att göra en endaste anteckning, för den tar mest upp föreläsaren privatliv.

Idag var tiden för att rätta tentorna för denna kurs ute. Då får vi besked från expeditionen att alla andra klasser, med andra lärare, fått sina tentor, men våra lärare har inte hört av sig. När några kontaktar lärarna får de svaret att tentorna var rättade igår och svaren ska komma under dagen. När dagen är slut kommer svaret att tentorna nu är rättade och poängsatta och vi kan se poängen tentan. Tentan är ju dock inte utlämnad och expeditionen där den ska hämtas är stängd.
Så vi antar att vi ska kunna hämta dem imorgon. Men gissar att vi likaväl kan få besked om att de är rättade, igen.

Det som skrämmer mig mest är egentligen inte den bristande kompetensen. Det som irriterar är inte att när kritik riktas mot kurser blir ibland svaret att lärarna vet att ingen elev lägger de 40 timmar per vecka som studierna kräver, trots att sådana uttalanden är kränkande.
Det som gnager är inte känslan av att Socialhögskolan egentligen inte bryr sig om att ge undervisning med kvalitet, i syfte att lämna ifrån sig välutbildade socionomer med kompetens att utföra sitt yrke.
Det som gör mig orolig är att eleverna inte längre förväntar sig stöd, tydlighet och kompetens från lärarna. Eller ens förväntar sig att lära sig ordentligt i kurserna. Det som känns fel är att eleverna inte ens känner det värt att påtala brister i undervisningen längre, för att det ändå inte leder till något annat än några innehållslösa fraser från ledningen.
Eleverna själva har gett upp om att få stöd, god undervisning och kunskap genom sin utbildning och förväntar sig bristfälliga lärare och en skolledning som inte bryr sig.

Det känns inte riktigt värdigt den akademiska världen liksom.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...