Fortsätt till huvudinnehåll

Det tar sin lilla tid nu för tiden.

Det nya livet handlar ju uppenbarligen om att få saker att hända någon gång, eller ens överhuvudtaget.

Min telefon har strulat en tid, så jag har varit på gång att skaffa en ny i flera månader. Jag har bara inte haft möjlighet att komma iväg och klämma och känna på de lurar jag sett på bild, inte heller har jag kunnat hitta tid till att stå och fila med abonnemang och tjafs. För att kan man tänka sig, när jag har tid så är arvsmassorna lediga och de är inte det minsta intresserade av att hänga i sådana affärer.
Men idag kom jag äntligen iväg!
Då strulade gamla abonnemanget med uppsägningstiden så det tog försäljaren hundra år av att ringa hitan och ditan, och det slutade med att den nya luren bara kommer funka med ett tillfälligt nummer i en månad.
Visserligen tar det ju hundra år att installera en ny mobil som man vill ha den, det vill säga att göra den exakt som den gamla, speciellt nu för tiden, så jag har väl ingen brådska. Skulle jag mot förmodan få till det så går det ju säkert att vidarebefordra samtal och fixa tills nya bolaget träder in.
Det känns bara så representativt för livet just nu, att när man äntligen får tid för att fixa något, så blir det ändå inte riktigt gjort.

En annan sak som aldrig blir av längre är att gå på dejter med släkten, eftersom sjukdomar har härjat friskt varenda gång det har varit aktuellt med någon sammankomst den senaste tiden. Och kanske för att det är som att allt som skulle kunna kännetecknas som sociala sammanhang tillsammans som familj är en omöjlig ekvation. Soloframträdanden är lättare att få till liksom.
Men idag kom vi faktiskt iväg. Tjejerna fick ta på sig kalasklänningar och öva sig i den svåra konsten att bara se på när någon annan öppnar presenter.
Jag har skojat om att vi skulle vara friska den här gången. Jag skämtade med faster idag och sa:
"De kanske bara väntar på att det ska bli måndag innan de blir sjuka."
Hahahahahaha. För att de ska vänta in vardagen så att vi måste vabba. Hahahahahaha vad skojig jag är.
.....
Polarn verkar, om inget ändras under natten, vara på väg att få feber.
Sägattdetärnågottillfälligtsägattdetärnågottillfälligtsägattdetärnågottillfälligt.
Å vänta nu. Pyret pep och gnällde lite irrationellt idag, till och med för att vara hon.
.....
Jag lovar att aldrig mer skämta om Vab-guden. Vab-skämt är inte roliga. Vab ska respekteras och hedras. Jag förstår det nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.