Fortsätt till huvudinnehåll

Det tar sin lilla tid nu för tiden.

Det nya livet handlar ju uppenbarligen om att få saker att hända någon gång, eller ens överhuvudtaget.

Min telefon har strulat en tid, så jag har varit på gång att skaffa en ny i flera månader. Jag har bara inte haft möjlighet att komma iväg och klämma och känna på de lurar jag sett på bild, inte heller har jag kunnat hitta tid till att stå och fila med abonnemang och tjafs. För att kan man tänka sig, när jag har tid så är arvsmassorna lediga och de är inte det minsta intresserade av att hänga i sådana affärer.
Men idag kom jag äntligen iväg!
Då strulade gamla abonnemanget med uppsägningstiden så det tog försäljaren hundra år av att ringa hitan och ditan, och det slutade med att den nya luren bara kommer funka med ett tillfälligt nummer i en månad.
Visserligen tar det ju hundra år att installera en ny mobil som man vill ha den, det vill säga att göra den exakt som den gamla, speciellt nu för tiden, så jag har väl ingen brådska. Skulle jag mot förmodan få till det så går det ju säkert att vidarebefordra samtal och fixa tills nya bolaget träder in.
Det känns bara så representativt för livet just nu, att när man äntligen får tid för att fixa något, så blir det ändå inte riktigt gjort.

En annan sak som aldrig blir av längre är att gå på dejter med släkten, eftersom sjukdomar har härjat friskt varenda gång det har varit aktuellt med någon sammankomst den senaste tiden. Och kanske för att det är som att allt som skulle kunna kännetecknas som sociala sammanhang tillsammans som familj är en omöjlig ekvation. Soloframträdanden är lättare att få till liksom.
Men idag kom vi faktiskt iväg. Tjejerna fick ta på sig kalasklänningar och öva sig i den svåra konsten att bara se på när någon annan öppnar presenter.
Jag har skojat om att vi skulle vara friska den här gången. Jag skämtade med faster idag och sa:
"De kanske bara väntar på att det ska bli måndag innan de blir sjuka."
Hahahahahaha. För att de ska vänta in vardagen så att vi måste vabba. Hahahahahaha vad skojig jag är.
.....
Polarn verkar, om inget ändras under natten, vara på väg att få feber.
Sägattdetärnågottillfälligtsägattdetärnågottillfälligtsägattdetärnågottillfälligt.
Å vänta nu. Pyret pep och gnällde lite irrationellt idag, till och med för att vara hon.
.....
Jag lovar att aldrig mer skämta om Vab-guden. Vab-skämt är inte roliga. Vab ska respekteras och hedras. Jag förstår det nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...