Fortsätt till huvudinnehåll

Det tar sin lilla tid nu för tiden.

Det nya livet handlar ju uppenbarligen om att få saker att hända någon gång, eller ens överhuvudtaget.

Min telefon har strulat en tid, så jag har varit på gång att skaffa en ny i flera månader. Jag har bara inte haft möjlighet att komma iväg och klämma och känna på de lurar jag sett på bild, inte heller har jag kunnat hitta tid till att stå och fila med abonnemang och tjafs. För att kan man tänka sig, när jag har tid så är arvsmassorna lediga och de är inte det minsta intresserade av att hänga i sådana affärer.
Men idag kom jag äntligen iväg!
Då strulade gamla abonnemanget med uppsägningstiden så det tog försäljaren hundra år av att ringa hitan och ditan, och det slutade med att den nya luren bara kommer funka med ett tillfälligt nummer i en månad.
Visserligen tar det ju hundra år att installera en ny mobil som man vill ha den, det vill säga att göra den exakt som den gamla, speciellt nu för tiden, så jag har väl ingen brådska. Skulle jag mot förmodan få till det så går det ju säkert att vidarebefordra samtal och fixa tills nya bolaget träder in.
Det känns bara så representativt för livet just nu, att när man äntligen får tid för att fixa något, så blir det ändå inte riktigt gjort.

En annan sak som aldrig blir av längre är att gå på dejter med släkten, eftersom sjukdomar har härjat friskt varenda gång det har varit aktuellt med någon sammankomst den senaste tiden. Och kanske för att det är som att allt som skulle kunna kännetecknas som sociala sammanhang tillsammans som familj är en omöjlig ekvation. Soloframträdanden är lättare att få till liksom.
Men idag kom vi faktiskt iväg. Tjejerna fick ta på sig kalasklänningar och öva sig i den svåra konsten att bara se på när någon annan öppnar presenter.
Jag har skojat om att vi skulle vara friska den här gången. Jag skämtade med faster idag och sa:
"De kanske bara väntar på att det ska bli måndag innan de blir sjuka."
Hahahahahaha. För att de ska vänta in vardagen så att vi måste vabba. Hahahahahaha vad skojig jag är.
.....
Polarn verkar, om inget ändras under natten, vara på väg att få feber.
Sägattdetärnågottillfälligtsägattdetärnågottillfälligtsägattdetärnågottillfälligt.
Å vänta nu. Pyret pep och gnällde lite irrationellt idag, till och med för att vara hon.
.....
Jag lovar att aldrig mer skämta om Vab-guden. Vab-skämt är inte roliga. Vab ska respekteras och hedras. Jag förstår det nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.