Precis som man kunde vänta sig så var det dags för vårfest på förskolan.
Regnet strilade fint över barnen som satt uppradade ute i snålblåsten och sjöng för oss föräldrar. Så himla mysigt.
Polarn kunde inte riktigt bestämma sig för hur hon skulle hantera situationen, det var ju lite roligt att uppträda och sjunga samtidigt som hon knappt kunde hålla tårarna borta när hon såg oss som stod en bit bort. Mammigheten kämpade mot den inre revyartisten kan man säga, men The show must go on och artisten gick segrande ur striden. Polarn satt kvar och sjöng, klappade händer och försökte hänga med i gester så gott hon bara kunde.
Pyret vinkade lite blygt när hon först fick syn på oss men när det hela drog igång satt hon som ett stenansikte med ett makalöst pokerface och vägrade sjunga. Hon rörde inte en muskel på hela tiden. Herr B.o.B. gick och hämtade henne när den sista trudelutten hade skränats fram och personalen fått hyllningar och presenter, då avslöjade hon att hon tyckte det var läskigt med alla människor som stod och glodde och att hon var lite rädd. Polarn deklarerade istället glatt att nu ville hon gå hem.
Trots att arvsmassorna tydligen ärft min mindre sociala gen så tvingade vi oss hela familjen att gå husesyn i förskolan för att beundra alla utställningar och fika lite innan vi avlägsnade oss för den numer traditionella torsdagsmiddagen hos mormor och morfar.
Vi räknar det till en framgång eftersom i alla fall hälften av arvsmassan sjöng denna gång och vi föräldrar deltog. Visserligen med minimal interaktion med andra föräldrar, men vi deltog.
Utan att ta med matsäck och istället ha Pressbyrån-bulle och Festis inköpte en kvart innan start, men med något till barnen.
Vi var där och alla gjorde i någon mån det som efterfrågades och vi slapp vara ute och fika för personalen tyckte att det nog passade bättre att vara inomhus, så check på den uppgiften. Bra jobbat alla deltagare.
Kommentarer