Fortsätt till huvudinnehåll

Sunshine and lollipops.

Eftersom man lär sig av sina misstag och därför inser att det här kan vara de enda sköna sommardagarna vi får, så utnyttjar man skolans gräsmatta. Man utnyttjar den till max. Mellan 9 och 16. Eller, vi tog paus från solen för att hämta böcker i biblioteket, kaffe i caféet och gå på toaletten. 

Men vi satt inte bara och fyllde på med D - vitamin insmorda i solskyddsfaktor 50, vi jobbade också. Vi jobbade bra. Fick ner en massa teorier och begrepp. Vi känner att det tyder på god moral att faktiskt bedriva vårt lilla forskningsprojekt när sommaren anländer så här överraskande.

Vi fick in en intervju till också. Så himla spännande. Och så himla kul att så många familjerådgivare kan tänka sig att ta sig tid att ställa upp. Fem stycken är inbokade och vi har tackat nej till några. Det finns hopp om mänskligheten.

Nu känns utbildningen på riktigt. Lilla jag och pluggis ska ge oss ut och intervjua fem personer, på riktigt, och koppla deras svar till tidigare forskning och olika teorier. Vi sitter och formulerar meningar om att det systemteoretiska perspektivet är rådande inom familjerådgivningen, vilket går att utläsa av den här och den här. Och att det svenska välfärdssamhället utveckling, med kvinnors möjlighet att bli självförsörjande, har bidragit till att skapa ett individualistiskt synsätt.
Vem pratar så liksom.
Vi går igång på det också. Att kunna koppla ihop begrepp med teorier och hitta rätt mening för att uttrycka det vi upptäckt. Vi är så nördiga.

Men idag har vi varit nördiga i solen. Medan den är kvar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.